Ursprung: Tyskland
Uppkomstår/tid: 1907
Genomsnittlig livslängd: 8-10 år
Vikt: 30-60 kg
Mankhöjd: 56-69 cm

OBS!
Denna ras är ABSOLUT INTE aggressiv av sin natur,
Vi anser att det inte finns aggressiva hundraser, utan det är hur hunden hanteras/uppfostras som spelar roll. Det är aldrig hundens fel utan hundförarens/ägarens ansvar att läsa på om den rasen som man vill köpa och ge hunden det den behöver för att bli lugn och stabil.

Rasen fick sitt namn ifrån staden Rottweil i Tyskland och var en drag hund och även boskapsvallande hund, som skulle skydda gården från tjuvar och andra faror. Hunden såg mer ut som en Berner Sennen och kallades Sydtysk boskapshund. Runt 1800 talet sägs det att rasen höll på att dö ut och det att i staden Rottweil i Tyskland bara fanns en levande tik kvar som användes för att rädda rasen.  1901 började räddnings arbetet för rasens överlevnad och år 1907 skapades den första rasklubben. Året var 1910 när Rottweilern PGA sin arbetsvillighet blev den fjärde hundrasen som skulle användas i det Tyska Polisväsendet.

Rottweilern räknas som en av de hundraser som inte är en förstagångs hund. Socialträning, lydnadsträning och miljö träning ska påbörjas redan i valpstadiet eftersom rasen är både stor och stark, ägaren bör vara följsam och bestämd. Rasen har även mycket energi och behöver mycket fysisk och psykisk stimulans för att må så bra som möjligt. Tikarna är mindre dominanta än hanarna och kräver inte lika mycket av sin ägare. Hunden behöver också ett stabilt hem med mycket uppmärksamhet, kärlek och motion. En Rottweiler som blir behandlad med grymhet eller elakheter blir gärna nervös eller aggressiv vilket inte är så bra i det samhälle som vi lever i med tanke på deras storlek och styrka. Rasen räknas annars som mycket tillgiven, godmodig, barnvänlig, har lätt för att lära, arbetsvillig och lydig. Rottweilern är en mycket tyst hund som sällan skäller och morrar hellre om den känner sig hotad. Rasen har även en del vaktinstinkt och formar starka band till sin familj och ägare.  Många Rottweilers hamnar i fel händer och har därför en mycket dålig stämpel, då oftast dessa dåliga ägare uppmuntrar hunden till dåligt beteende och behandlar den fel vilket leder till en olycklig, nervös, nedbruten och aggressiv hund…. Mycket sorgligt.

Rasens vanligare sjukdomar är Höftledsdysplasi, armbågsledsdysplasi och ögonsjukdomar.

Pälsen är glansig och badas vid behov samt borstas vid fällning.